Mobilbilder

Rensade mobilen, här är två bilder på Nala.
Den här är från det att vi eldade sista rishögarna på tomten.

Och det här är taget igår, lilla Krakel Spektakel var supernöjd över att hon lärt sig hoppa upp på kanten och gå balansgång :P

Bilder, som utlovat

Lite bilder från i helgen på byggjobbare Nala. Inte världens bästa bildvinklar etc, men man får passa på de få stunder hon är stilla :P

Polishunden Oscar

I tidningen häromdagen fanns en artikel om polishunden Oscar. Magnus, som hundföraren heter, brukar vara med på räddningshundsträningarna, och Husse är grymt imponerad av ekipaget. Husses mål är att Nala ska nå upp till samma nivå :P Men ett steg i taget kanske :)

Full fart

Det har inte blivit mycket skrivet, för nu är husbyggandet i full fart. Nala springer med och gräver upp pinnar och ser rätt nöjd ut. Men på kvällarna är hon så trött, så trött, haha. Hon är så duktig, hålls på tomten även fast det går folk längs grusvägen. Igår var det träning också, tyvärr har jag inte ens hunnit fråga Husse hur det gick. Hon har även hittat en ny vän i amstaffbebisen Filippa. För att inte tala om hur salig Filippa blir då hon ser att hennes idol Nala kommer på besök :) Nala är så försiktig även fast det är full fart i busandet.

Ska slänga upp några nya bilder så fort det finns tid och ork.

Idag fick Lexi vandra vidare till dom evigt gröna ängarna, där smärta inte existerar. Hon får springa runt och jaga rådjur utan att husse blir arg, simma hur mycket hon vill och leka med gamla och nya vänner. I dryga två år förgyllde hon vårt liv och lärde oss nya saker, men nu var det dags. Det skulle inte varit rättvist att låta henne halta runt på ben som var helt förstörda. Och titta på medan lillsyrran springer runt och har roligt.
Hon har det bra där hon är nu, det tror jag faktiskt. Och hon fick en fin dag att gå på. Men fy faen vad surt det känns..

28.01.07-08.05.09

Ha det bra nu älskade Lexi, matte och husse saknar dig! Nala med. Vi ses på andra sidan någon gång.

Länge sen sist igen. Det blir mer och mer utomhusgöra då vädret bara blir finare och finare.
Nala växer fortfarande så det knakar, och efter senaste löpet har hon lugnat sig massor. Träningarna går bättre för var gång, så hon är en riktig pärla lilla Nala :)

Lexi är sämre igen däremot. Hon har varit stel och så en tid, och nu haltar hon ordentligt. Hoppar på bara tre ben mellan varven. Så imorgon blir det veterinär igen. Få se vad dom säger denna gång. Tyvärr är det ju så att vi så småningom måste ta ett slutgiltigt beslut gällande Lexi. Det är inget liv för henne att bara ligga still och dessutom ha ont, det är bara själviskt att hålla kvar henne då man ser hur hon vantrivs och lider. Så hon lever på lånad tid, det har hon gjort i över ett år nu. Självklart hoppas man på ett mirakel. Men man måste ju vara realistisk också. En dag i taget helt enkelt. Men tungt är det.

Nalabusen

INTE världens bästa bilder, Nala hade lite svårt att stå still! Det lockade mer att springa lös på tomten bakom :) Där kommer vårt hus att stå så småningom, just nu är det en källa till glädje för hundarna då det är både lerigt och fullt av pinnar!

Träningsbilder

Nu har det kommit upp bilder från träningen, även Nala är med :) Och husse som sitter invirad i en presenning, looovar att han inte är så där virrig på riktigt *s* Dom godkända hundarna har som synes lite svårare sök än Nala, med "ruiner" och bråte.

Burr och morr

Det märks att Nala börjar bli vuxen, för hon har börjat utmana Lexi mer och mer. Häromdagen höll dom på att börja slåss över en pinne. Nu har dom ju såpass med respekt för att Daniel är flockledare att dom inte ryker ihop helt, det låter värre än det är (mycket ljud och lite verkstad, haha). Men med så där stora hundar behöver man ju hålla koll ändå. Fast det där bråkandet har vi bara väntat på, det har trots allt inte varit något burrande sen Nala kom hem. Nu håller dom gissningsvis på att börja löpa också (iaf Lexi). Och vårkänslorna spritter i kroppen. Så det är inte så konstigt att det tänder till! Det heter ju att hundar behöver veta sin rangordning, och hittills har ju Lexi varit högst per automatik. Nala är ju dock inte nån blyg viol så hon vill nog gärna ta mer plats! Nå, det är ju trots allt flockledaren (Husse) som bestämmer i sista ändan. "Kvinnfolk" säger han bara och himlar med ögonen :D

Men, dom är ju inte tillsammans utan oss. Är dom hemma så är som avskiljda med en grind. För man behöver ju inte utmana ödet. Inte för att vi TROR att dom skulle börja slåss, dom leker och låtsasbrottas hur snällt som helst 99% av tiden. Men, better safe than sorry som det heter.

Det närmar sig

Snaaart är det dags för blodprov på Nala, sen ska man "bara" vänta nån månad till innan man får resultatet. Puh! Jäkla Sverige och deras regler, som att dom skulle vara speciella liksom ;) Det ologiska är att visst, Sverige är rabiesfritt. Men, senast jag kollade så satt Sverige fast därupppe i Lappland, vilket teoretiskt betyder att ryska rabiessmittade djur även kan traska över till Sverige. Det är bra att man håller efter sånt där, visst. Men energin borde kanske läggas på att kolla upp t.ex spanien-importer som kommer med falska intyg och smittar ner folk och djur med leishmania istället. Nå, nog om denna frustration :)
Nala växer så det knakar ännu, ibland är det svårt att se skillnad på damerna då dom far runt som yrväder. Fast ser man på bakdelen så är det lättare, Lexi har uttersvans och Nala har knorr :D Och så har Nala biffiga kycklinglår, haha! Tänk om man ändå hade en sån rund, trimmad bak ;)
Träningarna går bra, enligt Husses rapport. Det ska väl komma upp bilder från nån träning på deras hemsida så småningom. Nästa vecka ska dom även ha storövning, men jag förstod aldrig om det är bara dom godkända hundarna som ska öva då, eller om alla hundar ska med. Och så småningom byter träningarna tid från söndagar till måndagkvällar. Vilket är ypperligt enligt mig eftersom jag är och rider på måndagkvällar. Då hinner vi göra annat på helgerna, dom rusar ju iväg så fort ändå!
Promenaderna och vardagslydnaden går också bättre och bättre. Flickorna går i par som att dom aldrig gjort annat, och Nalas hoppande och nafsande är nästan helt borta. Det är bara då hon är riktigt uppgasad som hon börjar leka haj, i ren frustration. "Här är jag!" Haha.
Så småningom ska även Nala röntgas, det trillar in positiva resultat på syskonen så vi håller givetvis tummarna att det ska fortsätta i samma anda! Och så funderar jag på ifall man kanske skulle ställa Nala på Eckerö i höst eventuellt? Fast då kanske vi måste fråga "mormor" om hon är på väg och vill gå, så det inte blir kaos :D Jag har gått nån enstaka gång med mina småhundar, vilket slutat i katastrof. Jag har scenskräck och tävlingsnerver :P Och Daniel är öht inte intresserad av att ställa ut. Men det skulle vara intressant att få en kritik på henne igen, då hon vuxit till sig.

Jag ska försöka ta lite foton på damerna och slänga upp, bara jag kommer ihåg. Och bara man får dom små odjuren att hållas stilla :D