Idag fick Lexi vandra vidare till dom evigt gröna ängarna, där smärta inte existerar. Hon får springa runt och jaga rådjur utan att husse blir arg, simma hur mycket hon vill och leka med gamla och nya vänner. I dryga två år förgyllde hon vårt liv och lärde oss nya saker, men nu var det dags. Det skulle inte varit rättvist att låta henne halta runt på ben som var helt förstörda. Och titta på medan lillsyrran springer runt och har roligt.
Hon har det bra där hon är nu, det tror jag faktiskt. Och hon fick en fin dag att gå på. Men fy faen vad surt det känns..

28.01.07-08.05.09

Ha det bra nu älskade Lexi, matte och husse saknar dig! Nala med. Vi ses på andra sidan någon gång.