Har inte tagit mig tid att skriva och har inte haft tid heller. Hundarna får ca 1 timme och 20 minuter motion om dagen så redan där försvinner en timme av kvällarna. Nala behöver verkligen röra sig det minimum varje dag annars är det cirkus. Utöver det får hon springa lös ute på gården om jag är ute och grejar med något. Så hon trivs. :)
Hon verkar äntligen slutat tugga sönder saker... Eller ja nästan. Men sockar, bia bäddar, trunken i min arbetsbil, tofflor, filtar. Värst var det första gångerna hon blev ensam med lexi hemma. Har haft henne på jobb så mycket som möjligt. Men nu är det några veckor hon inte kan vara med så mycket pga av det målas i huset vi bygger. MÅlarna blir så ledsna om det är hundhår i färgen ;)
Men hon har tagit det med ro. Har aktiverat henne med lydnad på kvällarna och motionen. Så hon har varit "lugn" ändå. Däremot har Lexi fått någon ide om att hon ska tugga sönder saker nu också. Då man kommer hem från jobb kan det ligga 8 dagstidningar sönder tuggade utspridda i vardagsrummet. Hon som aldrig förstört eller tuggat. Det blir väl bättre. Nala har ju trots allt inte bott här mera än 3 månader ännu.
Träningarna har fungerat bra med själva sökdelen. Har kört dragare med henne och även sökt med henne i lina, att hon lär sig att gå på vittring. Hon visar klart och tydligt om det är någon 20 meter in i skogen. Då hon visar släpper jag henne och hon hittar. Detta just för att hon ska lära sig använda näsan mera än synen.
Lydnaden är en historia för sig, hemma utomhus eller var som helst funkar lydnaden så bra. Men där med alla hundar så blir det konflikt mellan mig och Nala. Vi börjar alltid med fotgående att alla får kontakt. Det fungerar bra. Sen är plats sitt eller ligg. Det är som bortblåst, istället börjar hon bita mig i händer, armar, ben eller ja överallt. Sist bet hon hål i ett finger åt mig. Men jag bryr mig inte om det. Höjer rösten och verkligen sätter henne med kraft, det är ju ingen lekskola vi sysslar med. Det är en protest. EFter det har det gått bättre, men inte helt 100 procent. Men det behövs ett tydligt "NU RÄCKER DET" innan poletten trillar ner.
Får mycket beröm över sök delen iaf, jag behöver ju inte jobba upp fart på henne. Utan snarare bromsa att det inte går för fort. Vi har haft flera hundar som vart likadana med lydnaden. Fungerar bra hemma, dåligt på träning. Men det ger sig efter en tid, bara jag är konsekvent.
Jag är nöjd Lexi är piggare, Nala är glad och nöjd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja Tänk att hon är ett yrväder fortfarande. Men nu är hon värkligen inne i sin första tonårstråts.Vad roligt att det går bra med söket. Nala är precis som Kikko i den åldern. När man min dotter tränade lydnaden med han så hoppade han och bet henne överallt. Så hon slutade träna han , så jag fick ta över. Och jag var lite mer bestämd så det gick över rätt snabbt.Och dom är ju släckt. Så det har väll gått i arv.Och envis har hon varit sen hon var liten.Vad roligt att Lexi är piggare, och att det funkar mellan dom. Lycka till med allt. Krama om Nala från oss. Kram till er alla.
Skicka en kommentar